”En del av Sverige få känner till”

Det kommer bli fint, om man ska tro arkitekternas visioner. Den nya stadsdelen Bällsta hamn. Gröna parker, en strandpromenad längs vattnet och kontor och 1 400 bostäder på bekvämt avstånd från Stockholms innerstad med en ny pendelbåt.

Om några år kan de som köpt upp de gamla byggnaderna sätta spaden i marken och bygga nytt.

En av dem blir ägaren till fastigheten där Bromma hus ligger – Niam AB.

Grundare och majoritetsägare till Niam är entreprenören och miljardären Urban Edenström.

Det finns en sak som förenar alla vi mött på Bromma hus. För dem finns det ingen plats i den nya stadsdelen.

Faktum är att de inte har någon plats i Stockholm över huvud taget. Att köpa en bostad är uteslutet, att få hyra en är i princip omöjligt.

Det enda som återstår är att hoppas på en billig, liten lägenhet. Antagligen inom allmännyttan.

Men till sådana är kötiderna långa. I Stockholm pratar vi om åtminstone ett decennium, men antagligen mer.

Och det finns ingen förtur bara för att du bor bland vägglöss och kackerlackor.

– Det här är kärnan av problemet. Går du till sjukhuset så är det den som är sjukast som får hjälp först och den principen gäller i nästan hela den svenska välfärden. Det är efter behov, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare på Sveriges stadsmissioner.

– Det gäller allt utom bostäder. Där är det skitsamma hur dåligt du har det, det är bara kötid som gäller. Det går emot all logik.

Om det är någon som borde veta är det han, efter att ha jobbat med hemlösa i över 30 år.

Visst finns det lägenheter som går att få på kortare kötid, men det gäller i princip alltid bara nyproduktion – och det är dyrt.

– Jag hör det ofta: ”Men det finns ju bostäder?”. Ja, men se på de människorna ni träffat. Vad ska de med en tvåa för 15 000 till? Det finns inte en chans att de kan betala det – eller ens bli godkända som hyresgäster.

Därför blir de kvar och när Bromma hus till slut rivs talar mycket för att de hamnar på något liknande.

– River du en av de här byggnaderna så finns det säkert 200 till runt om i Sverige. I industri­områden, förorter och i storstädernas utkanter.

Byggnader där hyresvärden av en eller annan anledning bestämt sig för att lägga minimalt med pengar på underhåll. Tills den byggnaden rivs och folk får flytta vidare.

– Det borde inte förvåna någon. Det här är en marknad, de här fastighets­ägarna tänker på pengarna så klart.

Urban Edenström, 72, är inte ett namn som den breda allmänheten känner till.

Men sedan 90-talet har han byggt ett fastighets­imperium värt miljarder. Han har utsetts till Sveriges främsta entreprenör och varit ordförande för Stockholms handels­kammare.

Genom ett av sina bolag är han också Aftonbladets hyresvärd. Tidningens redaktion ligger i en fastighet som förvaltas av hans bolag Newsec. För några veckor sedan bjöd de på bullar och fixade våra cyklar.

Men i en annan del av hans koncern finns Niam AB. De ägnar sig åt fastighets­affärer, bland annat att köpa upp slitna gamla byggnader, riva dem och bygga nytt.

Precis det som är planen för industri­byggnaden där Bromma hus ligger.

Niam äger tillgångar värda över 50 miljarder och har kontor i flera europeiska länder, men huvudkontoret ligger vid Stureplan i Stockholm.

Urban Edenström vill inte ställa upp på en intervju. Niam motiverar det med att han inte är operativ i verksamheten och därför inte är rätt person att svara på våra frågor.

– Vi börjar komma ikapp och lösa den sociala hem­lösheten via flera åtgärder. Det är den framgångsrika delen. Men det folk inte verkar fatta, är att trots det ökar hemlösheten, säger Jonas Rydberg.

Det beror på de ”strukturellt hemlösa”. Och de är en växande grupp.

Där finns det inga personliga skäl till att de är hemlösa, ingen psykisk ohälsa, drogberoende eller annat, som hindrar dem. De saknar bara ekonomiska förutsättningar för att ta sig in på bostads­marknaden.

Eller på ren svenska: De har inte råd att bo.

Men den här växande gruppen syns inte i den officiella statistiken.

– Det är människor som bor på sådana här ställen, eller kanske flyttar runt i tredje, fjärde eller femte hand. På pappret har de boende, så de syns inte i hemlöshets­statistiken.

På Bromma hus blir det tydligt vilka det kan handla om. Människor som arbetat, skött sig och levt vanliga liv. Men där saker gått snett på vägen. Det kan handla om en skilsmässa, sjukdom eller att de behövt fly från en våldsam relation.

– Ni har dokumenterat en del av Sverige som allt för få känner till. Det här finns inte bara i de större städerna, utan över hela landet. Både du och jag kan hamna i det här. Det handlar inte om dig som person, utan om yttre omständigheter.

Senast i mars i år skickades en ny ansökan in från Bromma hus till Stockholm stad, där den ansvarige bad om tillstånd för att fortsätta driva vandrarhem fram till 2029, när byggnaden ska rivas.

Stockholms stad skickade frågan till Niam AB om de hade några invändningar. Det hade de inte.

Det hade inte Stockholms stad heller för den delen, som godkände ytterligare ett tillfälligt bygglov.

När Aftonbladet ställer frågor till Niam AB återvänder de med svar efter 24 timmar.

Erik Rydström, ansvarig för Niams investering i den här fastigheten, vill inte ställa upp på intervju, men svarar med ett mejl.

Han hävdar att de inte har känt till vad som pågått i fastigheten.

Framför allt reagerar Niam på att folk bor permanent i byggnaden.

De kan hålla med om att de borde ha varit mer uppmärksamma kring vad som pågått i byggnaden, men nu har de, ett dygn efter våra frågor, fattat ett beslut.

Kontraktet med Bromma hus är uppsagt. Byggnaden ska tömmas, saneras och sen lämnas tom i väntan på rivning.

”Hyresgästen har upp till nio månader på sig att avveckla och lämna lokalerna. Om det som Aftonbladet påstår stämmer, så har hyresgästen brutit mot avtal och lagar, vilket kan påskynda processen”.

Vad som ska hända de som i flera år kallat byggnaden sitt hem, kan inte Niam ta ansvar för. Erik Rydström beskriver hela situationen som ”olycklig”.

”Det primära ansvaret för deras situation ligger hos hyresgästen och social­tjänsten. Vi kommer att säkerställa att avvecklingen hanteras på ett ansvars­fullt sätt.”

Men vilka Erik Rydström anser är ansvariga för att ordna nya boenden är tydligt.

”Placering av de socialt utsatta är en fråga för social­tjänsten.”

– Frågar du mig så behöver vi en social bostadspolitik. Det finns i alla andra europeiska länder, men i Sverige har vi inte haft någon på 50 år, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare på Sveriges stadsmissioner.

I nästan hela Europa byggs bostäder speciellt riktade till socialt utsatta. De fördelas efter behov och är enkla, men blir åtminstone ett tryggt hem att kalla sitt eget.

– Men i Sverige är vi inte intresserade av de lösningarna. Vi tänker att ”vi är inte som kontinenten, vi är mycket bättre”.

Sveriges stadsmissioner vill att staten går in och tar ett större ansvar för bostadsförsörjningen. Det ska inte bara ligga på kommunerna, som i dag.

– Den svenska strategin mot hemlöshet bygger på att den bara är av social karaktär. Därför faller den på Socialstyrelsen. Men problemet är – återigen – att det inte finns bostäder med rimliga hyror. Det är det vi måste ordna. Det är bostads­ministerns ansvar.

Annars kommer lösningarna fortsätta att vara privata fastighets­ägare.

– Den svenska bostads­politiken bygger på en fin tanke, alla ska ha lika bra bostäder. Vi ska inte ha några ”ghetton”. Men då frågar jag er: Är det inte ett ghetto ni dokumenterat de senaste månaderna? Det är iallafall vad jag skulle kalla det.

Det har hunnit bli juni. Längre ned på gatan går folk med gula västar. De pekar mot en förfallen lagerlokal och pratar om parken som ska anläggas.

I snart fyra månader har vi besökt Bromma hus. Nu ska allt tömmas i väntan på rivning.

Egentligen finns det ingen som gjort något fel – inte i lagens mening. Alla har hållit sig inom de spelregler vi som samhälle satt upp.

En ansvarig på ett slitet vandrarhem som hyr ut en säng till alla som vill betala.

Socialtjänster som – i brist på vettiga alternativ – sätter utsatta människor huller om buller i en gammal industrilokal.

Poliser som försöker hålla ordning på en krutdurk.

En fastighetsägare som drar in några miljoner i väntan på att byggnaden ska rivas.

Men nu snurrar flytt­karusellen ytterligare ett varv, antagligen till ett liknande boende i något annat industri­område.

Om de på vägen ut, stannar till i det stora tomma sällskaps­rummet, kommer de att se en målning på väggen.

Den föreställer ett citat från film­klassikern ”Forrest Gump” med Tom Hanks i huvudrollen.

My mum always said life was like a box of chocolates.

You never know what you’re gonna get.