Shein-returernas slutstation

Den särskilda havsdimman – caman­chacan – har svept in och vadderat bergen i mjuk bomull.

Sikten genom vindrutan krymper, världen blir suddig.

Den tidiga morgonen är som gjord för smuggling.

Vi klättrar upp längs bergsväggen – tusen meter över havet… tvåtusen… tretusen. Höjden får en lätt huvudvärk att smyga sig på.

Dimman lättar, luften är sval och frisk. Vid horisonten reser sig de första snötäckta bergen. Långt nere i ravinen anas ruinerna av ett Inca-fort.

Inga byar. Få mötande bilar.

Modemärket Shein har lovat oss att deras returvaror säljs vidare i Europa, utan att behöva fraktas runt jorden. Den 14 februari lämnade vi in fem slumpvis valda varor, utrustade med airtags.

Efter 149 dagars resa dök tre av plaggen – en enhörningsjacka, en militärmönstrad klänning och en manfinity-kavaj – upp i Iquique i Chile, intill världens mest extrema dumpningsplats för kläder.

Den 23 juli reste de vidare. Nu österut.

Tretusenfemhundra meter… fyratusen…

Andetagen blir ytliga, hjärtat rusar. Tankarna letar sig bakåt, söker samband.

Kvällen innan besökte vi den sista platsen som våra tre plagg skickade signaler ifrån, i utkanten av Iquiques tullfria zon. Här fann vi klädimportören Los Angeles Ltda, som skyltade med att erbjuda både begagnat och oanvända returer från kända klädmärken.

Den medelålders kvinnliga säljaren ville inte släppa in oss, men förklarade att företaget, liksom många andra, drevs av bolivianer. Och att det var till Bolivia det mesta såldes.

– Ibland kommer köparna hit med tomma lastbilar. Ibland skickar vi fordon till gränsen. Allt beror på kunden.

Vittnesmålen från andra importörer var snarlika: det är till Bolivia merparten av kläderna säljs. Men bilden går inte ihop med den officiella statistiken. Enligt siffror från UN Comtrade är kläd­exporten från Chile till Bolivia liten.

Altiplano är en av världens största högplatåer. En plats där människor, djur och växter genom historien behövt anpassa sig till extrema förhållanden.

Vi passerar pyrande vulkaner. Väjer för lamor.

Små bergsbäckar fyller landskapet med liv, nu på väg mot Atlanten istället för Stilla havet.

Det tillverkas nästan dubbelt så mycket kläder i dag på jorden som vid millennieskiftet. För att våra garderober inte ska svämma över måste plaggen vi tröttnat på ständigt rensas ut. Det mesta som hamnar i insamlings­boxarna går på export.

Men allt fler länder säger nu nej till att ta emot dem.

I Bolivia är all import av begagnade kläder strikt förbjuden, i enlighet med artikel 117 i högsta domstolens dekret 25870. Lagen syftar till att skydda landets textilindustri och miljö, men har skapat grogrund för något annat. En gigantisk svart marknad.

Eftermiddagssolen sjunker långsamt.

Trafiken tilltar, när vi rullar in i staden Oruro, vårt mål.

Den omfattande klädsmugglingen beskrivs i lokala artiklar, där det framgår att gränsen passeras via dolda övergångar, med hjälp av förfalskade papper eller i gömda last­utrymmen. Oruro fungerar som inkörsport och nav för vidare distribution i Bolivia. Vid flera tillfällen har smugglare inte bara försökt muta sig fria, utan även angripit polisen med våld.

▪ 16 februari 2024
Tullen beslagtar 40 ton kläder under Oruros karneval.

▪ 1 juni 2024
Smugglare attackerar polis efter att 127 balar beslagtagits i Oruro.

▪ 30 augusti 2024
Tillslag mot 17 fordon med kläder och andra smuggelvaror i Oruro.

▪ 2 september 2024
Tio lastbilar med kläder och annat smuggelgods beslagtas i Oruro.

▪ 19 september 2024
Nya och gamla kläder beslagtas i Oruro och La Paz.

Vi begär ut siffror från den bolivianska tullmyndigheten: mellan 1 januari och 30 november 2024 beslagtas sammanlagt 753 883 kilo kläder till ett värde av 21,4 miljoner kronor.

Samtidigt: det mesta slinker igenom.

Lagen är tydlig. Men omfattar den våra Shein-returer?

Enligt forsknings­projektet OEC saknas tydliga regler: klädreturer kan klassificeras som både nya och begagnade i det globala handelssystemet.

Sannolikt spelar det ingen roll.

Tullavgiften för nya kläder är hög och importen kräver särskilda tillstånd, något som gjort den lagliga handeln från Chile marginell. Returer och helt nya kläder färdas samma smuggelvägar som second hand-plagg, via samma nätverk. Längs vår rutt syns inga tecken på laglig handel.

Det var silvret som lockade spanjorerna till Oruro på 1500-talet. Enligt legenden tog de ut så mycket att man kunde ha byggt en bro hela vägen härifrån till Madrid.

Nu är de borta.

Oruro – en gång Bolivias rikaste stad, först med elektricitet, gatubelysning och biografer – är i dag en ökänd smuggelhåla.

Blickarna riktas mot världens största saltöken, några mil bort. Där vilar enorma litiumreserver, nödvändiga i elbilsbatterier, som både europeiska och kinesiska investerare trycker på för att få exploatera.

Många månader har gått sedan den kalla februaridagen då det hårdpackade plastpaketet från Kina landade på redaktionen.

Våra syntetkläder tillverkades i Kina, flögs till Europa, fraktades med lastbil genom Sverige, Polen och Italien, lastades på ett fartyg mot New York och vidare till norra Chile och sedan åter lastbil hit – över tvåtusen mil på vägar och hav.

Från att ha utgjort del av en destruktiv dumpningsekonomi pekar allt på att de nu slutat i smugglares händer.

Vi vandrar runt lite mållöst, efter en sömnlös natt av höjdsjuka, tills vi möter säljaren Paula Choque, 23.

Sedan klockan sex i morse har hon varit här. Kunderna river och sliter i varorna, så att högarna med byxor och tröjor ständigt rasar. Tålmodigt bygger hon upp dem igen.

– Jag undrar var alla de här kläderna kommer ifrån, säger hon och ler milt. Varför vill människor i era länder inte ha det de köpt?

Det sägs ibland att jorden har blivit en global by, där allt och alla är sammanlänkade. Medier, handel och världsomspännande förbindelser suddar ut gränserna mellan lokalt och globalt.

Men vår resa visar en annan verklighet: hur resurser och makt fortfarande fördelas ojämnt – och där jorden, trots illusionen av sammanhang, förblir djupt kluven.

Sheins huvudkontor ligger numera i Singapore. Företaget publicerar hållbarhets­rapporter och talar om cirkulär omställning, precis som H&M, Zara och andra västerländska konkurrenter. Marken bereds inför en gigantisk notering på Londonbörsen 2025.

Under solen i Oruro sorterar Paula Choque och de andra försäljarna våra oönskade plagg. Sett ovanifrån är de små prickar i silverstaden på högplatån – prickar som utgör en nod i ett flöde som aldrig stannar. Där rörelsen måste fortsätta, eftersom nya varor ständigt matas på.

Djupare inåt, från marknad till marknad, by till by – tills den sista människan nåtts.

Epilog: Efter vårt besök i Oruro har kläderna fortsatt att röra på sig.

• Den militärmönstrade klänningen har hamnat på en marknad i Cochabamba, 21 mil bort.
• Barnjackan har fortsatt till Santa Cruz, ytterligare 69 mil längre österut.

• Manfinity-kavajen har gjort en slingrig resa – först till Santa Cruz, sedan tillbaka till Cochabamba, vilket lägger till 117 extra mil.

I januari 2025 tyder inget på att de sålts till slutkunder eller bärs.

Fotnot: Aftonbladet har inför publicering ställt ett antal specifika frågor till Shein som rör granskningen. Shein har valt att svara med ett allmänt uttalande, där man bland annat uppger att företagets affärsmodell innebär mindre materialsvinn och osålda lager:

”Sheins on-demand-modell bygger på realtidsinsikter och produktprestanda. Vi svarar på kundernas efterfrågan med flexibilitet och ser till att endast leverera det kunderna faktiskt vill ha. Modellen innebär att nya produkter testas genom att lanseras i små initiala partier om 100 till 200 artiklar, varpå kundernas feedback utvärderas i realtid, och efterfrågade produkter fylls på igen. Detta minskar ineffektivitet, hjälper oss att minska materialsvinn och säkerställer att vi konsekvent har låga nivåer av osålda lager. Returnerade Shein-märkta produkter genomgår en serie strikta kvalitetskontroller, QC. När de har klarat QC-processen läggs dessa produkter tillbaka i lagret och säljs igen. I Europa återförpackas cirka 90 procent av våra returer och läggs tillbaka i vårt lagersystem för försäljning till kunderna. Shein har också initiativ för att hantera produkter som inte klarar QC.”
 
Aftonbladet har sökt Los Angeles Ltda utan framgång.

Text: Staffan Lindberg

Foto: Magnus Wennman

Grafik och utgörning: Sofia Boström

Utveckling: Ulrika Andersson