”Havet kommer närmare och närmare”

ACCRA, GHANA

– Vattnet går ända upp till huset på morgonen. Men vi kan inte flytta längre upp, vi har ingenstans att ta vägen, säger Rafael, 42.

Vi befinner oss i Ghana – landet som ska minska sina utsläpp för att Sverige ska kunna nå sina klimatmål. Regeringen har låtit Energimyndigheten upphandla ett projekt där nära 50 000 elmopeder ska ersätta fossildrivna mopeder, för att klimatkompensera för Sveriges utsläpp. Men när Aftonbladet har besökt platsen där massproduktionen av mopederna skulle ha varit igång vid det här laget – har vi bara funnit ett skjul och isärskruvade delar av fem mopeder.

Nu är vi ett stenkast från huvudstaden Accras lyxigaste turistresort. Här breder kåkstäderna ut sig – och havet, som äter upp marken.

Hela byar har försvunnit i vågorna från Atlanten, söderut längs Guineabukten. Ghanas strandlinje, där en fjärdedel av befolkningen bor, försvinner i en accelererande takt. Två meter varje år suddas ut. Det stigande havet hotar över sju miljoner ghananer.

Bland dem finns Rafael, 42, och hans familj.

Rafael har rödsprängda ögon, trött blick och slår sig ner i en soffa, så märkt av vågor och vind att knappt något återstår. ”Huset” är ett skjul nära strandkanten som han snickrat ihop, och som han delar med fru och två barn. Bredvid finns några stall byggda av drivved. Här bor Greatness, en vit häst som tränas för kapplöpning – förhoppningen är att hon ska kunna trava på en bana en bit bort.

Rinnande vatten hämtas i spannar. Avlopp finns inte, en man sitter på huk vid strandkanten och uträttar sina behov.

Vi får höra att mängder av familjer som bott här redan har tvingats på flykt, och Rafaels familj kan mycket väl vara näst på tur. Om inget görs så kommer hans hem, ja hela kvarteret, inom några år att slukas av havet.

Orättvisan i klimatkrisen är monumental.

Genom vår konsumtion släpper vi i Sverige ut tio gånger mer växthusgaser per person än vad människorna här gör. Utsläppen som främst kommer från den rika delen av världen är roten till att havet höjs, att extremväder och torka blir värre. Att skördar förstörs. Det är sådana som Rafael, de fattigaste, som drabbas hårdast – trots att de har minst skuld till krisen.

Och det är inte bara det osynliga avfallet – växthusgaserna – som drabbar de fattigaste värst. Längs stranden här i Accra ligger trasor av plast och havsblekta kläder, som vi i den rika världen har tröttnat på. De dumpas på stora sopberg vid en flod och driver ut i havet. Vissa av modeplaggen kom från HM, visade Aftonbladets granskning 2023.

Rafael berättar att förr var fisket den huvudsakliga sysselsättningen här. Men nu uteblir fångsten oftast. Dels eftersom att havet har förvandlats till en soptipp av kläder och plast – men också för att jättetrålare, främst från Kina, dammsuger havet på fisk. Det är fisk som bland annat säljs till den norska laxodlingsindustrin.

Willian, 28, kommer fram och vill också berätta.

– Vi fyller båtarna med tomflaskor istället, säger han.

Han har en avslappnad aura i sina vita Los Angeles Lakers flip-flops. Hans vän Yakubu, 28, står bredvid och gestikulerar med armarna i sin uppknäppta skjorta. De berättar om den hårda och hopplösa tillvaron på stranden. Människor här har potential, beskriver de, men inte rätt förutsättningar att ta sig ur fattigdomen.

Vid ett skjul bakom dem sitter tjugo unga män framför en eld och röker marijuana. Tidvattnet har lämnat kvar en svartgeggig sjö av sopor bredvid. Stanken därifrån är vämjelig.

– Jag känner till ett fotbollslag i Sverige, ”Malmo”. Jag har varit i Tjeckien och spelat, säger Yakubu.

Att Sverige ska sponsra tiotusentals el-mopeder i Ghana tycker han spontant låter bra.

– Det finns ingen fisk här längre. Jag hade kunnat jobba med att köra ut mat, jag brukade jobba med leveranser men jag får inte tag i någon motorcykel längre. Jag lånade en av en kille men kunde inte betala för den mer.

Men tycker ni det är rätt att Sverige ska slippa minska sina utsläpp hemma genom att göra den här satsningen?

– Vi har inte råd med mopeder. Det är ett bra initiativ att få ut dem på den afrikanska marknaden. The business is booming.

I en trång gränd rakt ovanför möter vi kvinnor och barn. På en vägg har någon skrivit alfabetet och siffrorna 1–20 i prydliga staplar. 

– Vi har ingen svart tavla och inga lärare. Man får improvisera, säger en korthårig kvinna med ett spädbarn i en sjal på ryggen. Hon fortsätter iväg innan vi hinner fråga om hennes namn.

Havsnivåhöjningen märks ännu tydligare en kilometer österut längs kusten. Här är levnads­standarden något bättre – men husen är lika hotade av vattnet. Vissa står redan på randen till att rasa.

– Förr fanns det en resort här, Jabless Beach Resort, säger en man som presenterar sig som Prince och pekar ut mot havet.

Klimatförändringarna i Ghana leder också till värmeböljor, torka och oregel­bunden nederbörd. Det slår mot vatten­resurser och matproduktion. Afrika kommer drabbas hårdast av den globala uppvärmningen. Hur ser man på att ett rikt land som Sverige väljer att inte sänka utsläppen hemma tillräckligt mycket – utan lösa det genom klimat­kompensation med elmopeder här?

Charles Gyamfi Ofori är policyansvarig för klimatförändringar och energiomställning på tankesmedjan Africa Centre for Energy Policy, som bland annat sponsras av organisationen Oxfam. Han är verksam i Ghana, och tycker inte nödvändigtvis att det behöver vara fel att rikare länder klimatkompenserar i fattigare delar av världen.

Det viktiga är hur projekten utformas.

– Om mopederna bara importeras färdiga och säljs här, då är vinsten liten för oss. Men om vi kan montera eller tillverka delar lokalt, skapa jobb och bygga kunskap, då maximerar vi nyttan.

Hans uppfattning är att västvärlden fokuserar för mycket på klimataspekten och glömmer bort andra värden.

– Det borde finnas en balans mellan de tre – miljö, socialt och ekonomiskt.

Göran Duus-Otterström, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har prisats för sin forskning om klimaträttvisa.

Han förklarar att Sverige är bland de länder som har störst ansvar för att gå före i den omställning som behövs, och även att hjälpa fattigare länder med klimatanpassning och att själva ställa om. Men då är det viktigt att utsläppsminskningarna som Sverige genomför är verkliga – och att hjälp till andra länder är effektiv.

– Hur räknar man hem utsläpps­minskningar från elmopeder? Hur vet man att de verkligen ersätter fossildrivna mopeder och inte bara bidrar till fler mopeder på gatorna, exempelvis?

Med tanke på vad man sett från motsvarande projekt – där en stor majoritet visat sig inte fungera, ser Göran Duus-Otterström det som märkligt att regeringen satsar på mopederna i Ghana för att räkna av egna utsläpp.

– Om vi utgår från att regeringen och svenska myndigheter är välinformerade så finns det egentligen ingen annan slutsats än att det är politiskt lättare att genomföra detta än inhemska utsläppsminskningar.

Innebär det att man frångår sitt ansvar att genomföra verkliga utsläppsminskningar?

– Ja, så blir det ju i praktiken.

På stranden i Accra sitter Lydia Annor. Framför sig har hon vita spannar med blötlagd tvätt. Hon har bott här i trettio år.

– Havet var långt borta förr. Nu kommer det närmare och närmare.
 

Fotnot: Människorna som Aftonbladet mötte på stranden önskade att medverka med bara sina förnamn.