Hur blev vi pandemins försökskaniner?

”Vi har sprungit ett maraton”, säger statsepidemiolog Anders Tegnell på en presskonferens i april i år.
Orden är ett försök att peppa en befolkning som har plågats av en smitta som aldrig tycks ge sig.

Men frågan många ställer sig är: Varför har vi ägnat oss åt lång­distans­löpning medan andra länder spurtat?

På vilket sätt skiljer sig vårt agerande jämfört med omvärldens?

Och vad fick det för konsekvenser?

Låt oss ta det från början.

Den 31 december 2019 kom de första rapporterna om ett nytt virusutbrott i Hubei-provinsen i Kina. Ett antal personer som besökt en fiskmarknad i den kinesiska staden Wuhan hade under december lagts in på stadens sjukhus. De hade feber, hosta och svårt att andas.

Till en början spekulerades det om att det var ett nytt utbrott av lungsjukdomen sars, en smittsam och dödlig virussjukdom som drabbade Asien i början av 2000-talet. Då, 2003, insjuknade omkring 8 000 personer och över 750 dog. Kina kritiserades den gången för att ha mörkat virusets framfart, något som hade försvårat arbetet med att hejda spridningen av sars.

Tidigt i januari 2020 trodde experter att något liknande sarsutbrottet var osannolikt. Sveriges högsta ansvariga tjänsteman, statsepidemiolog Anders Tegnell, var en av dem. Forskningen och diagnostiken hade kommit långt sedan sars. Dessutom verkade det nya viruset i Wuhan inte vara lika smittsamt: ”Det är fullt möjligt att bryta smittspridningen, bara man håller koll på patienterna och håller dem isolerade och sköter dem enligt bra rutiner”, sa han i en intervju med TT den 16 januari.

Erfarenheterna från sars hade gett upphov till ett internationellt samarbete där man genom olika nätverk tidigt skulle upptäcka och stoppa smitta. Kina hade exempelvis byggt upp ett smittskyddssystem i världsklass. Bland annat hade de upprättat smittskyddscentraler i alla större kinesiska städer.

Minnena från sarsepidemin visade sig också vara levande i övriga Sydostasien under början av 2020. Kinas grannländer agerade snabbt och de införde en rad åtgärder tidigt. I Hongkong och Singapore tvingades resenärer från Wuhan genomgå särskilda kontroller. I Sydkorea rekommenderades resande till Kina vara försiktiga och inte vidröra vilda djur eller hönsfåglar.

Trots det spred sig viruset.

Bekräftade fall dök upp i Japan, Sydkorea och Thailand den 20 januari, och i USA dagen därpå. Den 23 januari beslutade myndigheterna i Peking att sätta hela elvamiljonersstaden Wuhan i karantän. Utegångsförbud infördes och alla resor från staden stoppades. Även andra miljonstäder i Hubei stängdes ned.

Jiangtan-parken i Wuhan, den 27 januari, 2020. Hela staden är satt i karantän.

Stringer / Getty Images AsiaPac

Ett nyord etablerade sig – lockdown, en total nedstängning av samhället och isolering av dess invånare. FN:s världshälsoorganisation, WHO, beskrev Kinas spektakulära åtgärder som ”nytt för forskningen”.

I Kina ansågs nedstängningarna helt nödvändiga för att viruset inte skulle spridas i samma takt i övriga landet. Samtidigt som smittotalen ökade i Hubei inföll det kinesiska nyåret. Hundratals miljoner kineser planerade att resa hem till släkt och vänner, något som riskerade att leda till en explosion av nya fall över hela landet.

Krisens allvar blev uppenbar på sociala medier. Videoklipp som visade scener inifrån Wuhans sjukhus dök upp. Långa köer med patienter slingrade sig genom korridorerna, personer med ansiktsmask låg livlösa på golvet och bilder på desperat och utarbetad sjukvårdspersonal spreds över världen. Paniken var uppenbar. Sjukhusen blev snabbt överfulla och man tvingades neka patienter vård.

Oron för sjukvårdens kapacitet fick Kina att bygga två nya sjukhus med plats för 2 300 covidpatienter. Det ena stod färdigt efter bara åtta dagar. Vårdpersonal flögs sedan in till Wuhan från hela Kina, varav hundratals kallades in från armén.

Grävmaskiner som bygger ett nytt fältsjukhus i Wuhan i centrala Kina. Bilden är tagen den 24 januari, 2020.

TT NYHETSBYRÅN

I slutet av januari stod det klart att människor kan sprida viruset vidare till andra människor. Kina larmade också om risken att viruset muterar, något som i sådana fall skulle kunna snabba på smittspridningen ytterligare. Ungefär samtidigt, i Hongkong, bekräftades fem fall den 25 januari. Stadens myndigheter beskrev situationen som ett nödläge och beslutade att stänga stadens skolor till den 17 februari.

Det var nu dödstalen i Kina sköt i höjden. På en vecka, mellan 23 och 30 januari 2020 ökade antalet döda nästan tiofaldigt, från 17 till 162.

Här någonstans blev krisens allvar uppenbar. Två olika förhållningssätt om hur viruset borde bekämpas etablerade sig. Några ansåg att myndigheterna borde göra allt man kunde omedelbart. Trots Kinas dittills mycket kraftfulla åtgärder växte kritiken om att man inte hade agerat i tid. Till exempel hade varningar om smitta under december 2019 ignorerats av det lokala styret i Wuhan.

Ett annat förhållningssätt var att man inte skulle fatta förhastade beslut baserat på rykten och spekulation, utan i stället agera när man hade mer pålitlig information.

Även om ett fall skulle dyka upp här i Sverige så förändrar det inte så mycket

I Sverige manade Folkhälsomyndigheten till lugn. Anders Tegnell intervjuades i Aftonbladet den 22 januari. Han menade då att det i Sverige inte fanns skäl till oro. Varningarna från Kina om att viruset kan mutera var ”ren spekulation i nuläget”. ”Vi har erfarenhet av att det dyker upp sådana här fall runtom i världen, och även om ett fall skulle dyka upp här i Sverige så förändrar det inte så mycket.”

Samma dag, onsdagen den 22 januari, höll WHO:s rådgivande expertpanel ett krismöte. De skulle fatta beslut om det nya viruset i Kina borde klassas som ett ”internationellt hot mot människors hälsa”, det vill säga om smittan riskerade att få internationell spridning. Ett ja skulle innebära att WHO kunde inleda större internationella samarbeten för att stoppa spridningen. Expertgruppen var delad i frågan, men landade slutligen i att det var för tidigt att klassa krisen som ett internationellt problem. ”Missta er inte. Det här är en kris vi ser i Kina, men den har ännu inte blivit en global hälsokris”, sa WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus efter mötet.

En vecka senare, den 30 januari, klassades till sist viruset som ett internationellt hot. Då hade smittan spridit sig till 20 länder. Bland annat till Tyskland, Frankrike och Finland här i Europa.

WHO framhöll i sitt beslut att man måste stödja länder med svaga hälsosystem, men också att man inte skulle agera förhastat och skada handel och resande i världen. Folkhälsomyndigheten skrev samma dag på sin hemsida att ”risken för smittspridning i samhället i Sverige bedöms fortfarande som låg”. Två dagar senare hade fall bekräftats i Italien, Spanien, Ryssland, Storbritannien – och Sverige.

Sverige och Europa

Jämför man med samtliga 41 länder i Europa var det tio länder som var långsammare än Sverige våren 2020. Långsammast var Spanien (35 dagar), Storbritannien (42) och San Marino (45). Sverige hade inte heller någon särskilt sträng nedstängning. Endast tre länder var mildare i sina restriktioner förra våren: Belarus, Island och Andorra.

Sverige och våra grannländer låg inledningsvis nära varandra i när man införde åtgärder. Anders Tegnell berättade i intervjuer att han samtalade med sina nordiska kollegor om strategier flera gånger i veckan. Inledningsvis var de överens om hur man bör agera. Men sedan hände något i mitten av mars. Danmark, Norge och sedan Finland ökade då kraftigt restriktionerna. Deras kurvor tog ett större kliv upp, medan vi fortsatte vår utdragna, gradvis stegrande trappa uppåt.

Över hela Europa såg man i mitten på mars sådana brant stegrande kurvor. Många länder avvaktade inledningsvis, men runt mitten av mars stängde man ner.

Mars 2020 – helomvändning och panikåtgärder

Startskottet var den 9 mars när hela Italien sattes i karantän. Samma vecka skenade smittspridningen över hela Europa. Antalet bekräftade fall fördubblades i Frankrike, tripplades i Tyskland, fyrdubblades i Storbritannien och femdubblades i Spanien. I Danmark ökade det från drygt 90 bekräftade fall på måndagen till över 800 på fredagen.

Onsdagen den 11 mars kom nya bud från Danmark. Förskolor och skolor skulle hållas stängda och alla offentligt anställda som hade möjlighet skulle jobba hemifrån. Bibliotek, barer och nattklubbar fick inte längre ha öppet. Fredagen den 13 mars gick Danmarks regering emot sina egna expertmyndigheters rekommendationer och meddelade att man skulle stänga landets gränser. Norge kom med samma besked dagen därpå.

Gränsövergången mellan Sverige och Norge vid Svinesund, den 16 mars, 2020.

Vidar Ruud / TT NYHETSBYRÅN

Anders Tegnell kallade beslutet ”fullständigt meningslöst” i en intervju med Aftonbladet. ”Det här går inte att hålla borta” fortsatte han. Polen stängde gränsen samma dag.

Spanien införde samtidigt nationellt nödläge på lördagen. Tyskland berättade på söndagen att gränserna mot Frankrike, Österrike och Schweiz skulle stängas. Frankrike meddelade måndagen den 16 mars att även de skulle stänga sina gränser.

Storbritannien vänder – Sverige ensamt kvar

I Storbritannien ville premiärminister Boris Johnson i början av pandemin till varje pris undvika nedstängningar i samhället. I stället rekommenderade man folk att stanna hemma om de var sjuka och fokuserade på att skydda gamla och sjuka i riskgrupper. Förhoppningen var att smittan skulle spridas långsamt bland befolkningen så att inte sjukvården överbelastades. Det bästa medborgare kunde göra var att leva sina liv som vanligt och att tvätta sina händer regelbundet med tvål och vatten. Gärna så lång tid som det tar att sjunga ”Happy Birthday” två gånger på raken.

Storbritanniens premiärminister på en presskonferens den 16 mars 2020.

Richard Pohle / AP

Men den 16 mars kom en brytpunkt. Då publicerades en forskningsrapport från universitet Imperial College i London. Rapporten landade i att den dåvarande mildare brittiska strategin riskerade att leda till hundratusentals döda britter och en sjukvårdskollaps. Slutsatsen blev: Agera nu! Vänta inte. En vecka senare var alla skolor i landet stängda, och invånarna fick endast umgås med personer de bodde med.

Vi ska inte stänga skolor och sådant förrän vi absolut måste

Rapporten från Imperial College fick också stort genomslag i Sverige. Folkhälsomyndigheten hade länge hyllat britternas agerande som man menade var mer vetenskapligt än många andra länders drastiska nedstängningar:

– Jag har lyssnat på vad britterna säger och de säger precis som vi gör i Sverige, sa Anders Tegnell i en intervju med Aftonbladet och fortsatte:

– Hela idén med att göra rätt sak vid rätt tillfälle. Vi ska göra det vi kan för att hålla nere kurvan. Vi ska inte stänga skolor och sådant förrän vi absolut måste.

Många frågade sig nu varför inte Folkhälsomyndigheten gjorde som alla andra. Kritik växte fram om att Sverige borde införa hårdare tag.

Var verkligen lockdown räddningen?

I mitten på september förra året intervjuades Norges smittskyddschef på Folkehelseinstituttet, Frode Forland, angående Norges låga dödstal. Då hade knappt 300 dött i Norge och nästan 5 900 i Sverige. Hans förklaring till Norges låga dödstal var att Norge stängde ned mycket hårt och mycket tidigt under våren.

Beslutet fattades också vid rätt tillfälle. Norrmännen förstod att det var allvar vilket ledde till en kraftig minskning av smittspridningen. Mindre smitta ute i samhället ledde till mindre smitta bland riskgrupper. I Norge var andelen döda på äldreboenden och sjukhem runt 50–60 procent, ungefär samma som i Sverige.

– Om man håller trycket nere i samhället som sådant blir det färre som avlider på institutionerna, sa Frode Forland och syftade bland annat på norska äldreboenden.

Det är bristen på åtgärder som har avgjort att det har blivit på det här viset

Den svenska överläkaren och professorn Björn Olsen från Uppsala Universitet hade sedan pandemins början kritiserat Folkhälsomyndigheten och den svenska strategin. Under våren ville han att Sverige skulle göra mer. Han var inne på samma linje som Forland. Skillnaden mellan Sveriges och Norges dödstal hade inte bara att göra med äldreboenden. Förklaringen var att Sverige hade en stor samhällsspridning. Den hade kunnat undvikas om man under våren infört omfattande nedstängningar och hårdare karantänsregler, menade han.

– Det är bristen på åtgärder som har avgjort att det har blivit på det här viset, sa Björn Olsen i en intervju i slutet av juli 2020.

Björn Olsen, professor vid Uppsala universitet och infektionsläkare på Akademiska sjukhuset har varit en av Folkhälsomyndighetens största kritiker.

Pontus Lundahl/TT

Anders Tegnell höll inte med:

– Vi står fortfarande kvar vid att det här är en väldigt komplex situation och det finns väldigt många anledningar till att det skiljer sig så mellan Sverige och Norge. Han fortsatte:

– Vi kan utifrån bedömningen av de svenska insatserna vara klara på att vi inte tror att en nedstängning hade påverkat smittspridningen på äldreboenden.

Anders Tegnell på en presskonferens i mitten av april, 2020.

LOTTE FERNVALL

Tegnell tog Nederländerna som ett exempel. Ett land som då låg nära Sverige i antalet döda men som också stängde ned hårt och tidigt. I Aftonbladets jämförelse är Nederländerna till och med två dagar snabbare än Norge. Det tog 19 dagar från att smittspridningen tog fart tills man infört maximala restriktioner under våren 2020. Nederländernas nedstängning låg också på ungefär samma nivå som Norges. Ändå dog det långt många fler nederländare.

Ett annat exempel är Belgien som hade flest dödsfall i relation till befolkningen under våren. Precis som i Sverige hade smittan tagit sig in i äldreomsorgen. I mitten av april var 40 procent av alla dödsfall personer som avlidit på äldreboenden.

Även Belgien hade stängt ned tidigt med kraftfulla åtgärder. Man var en dag snabbare än Danmark.

Det tog 13 dagar för Belgien att införa maximala restriktioner från dess att smittspridningen tog fart.

Restriktionerna var dessutom tuffare än de i Danmark och Norge. Belgare fick endast lämna sitt hus av medicinska skäl, för att gå ut med hunden eller för en timmes träning om dagen. Polisen bevakade parker med drönare och dryga böter väntade den som inte följde reglerna. Alla affärer utom matbutiker tvingades hålla stängt.

Trots strikta restriktioner dog det belgare i tusental. I efterhand har många tänkbara förklaringar dykt upp: de stängde inte tillräckligt tidigt, de räknade dödsfall mer rigoröst än andra länder, det är ett ovanligt decentraliserat land med mycket byråkrati, det rådde stor brist på skyddsutrustning. Precis som i Sverige var det också många belgare som förde smittan med sig hem efter att ha varit på skidsemester i norra Italien. Oavsett förklaring står det klart att en hård och relativt snabb lockdown inte räddade Belgien.

En sjukvårdsarbetare i full skyddsmundering kremerar en person som avlidit i covid-19 i Lommel, Belgien. Bilden är från 10 april 2020.

Francisco Seco/AP

Lärdom från Norge: en låg allmän smittspridning leder till färre dödsfall på äldreboenden. Lärdom från Belgien och Nederländerna: tidiga och hårda lockdowns räcker inte som skydd mot utbredd allmän smittspridning.

Sveriges coronastrategi

Sverige trodde inte på nedstängning. Enligt Folkhälsomyndigheten var nedstängningen av skolor och gränser i omvärlden något som gjorde mer skada än nytta:

– Stänger man ned allting är det enda man gör att man skjuter problemet framför sig under en vecka eller två. När man sedan öppnar igen finns problemet kvar, sa Anders Tegnell i en intervju med SVT den 17 mars.

Eftersom vaccin troligtvis skulle dröja – i värsta fall i åratal – var befolkningen sårbar för smitta även efter en lockdown. Sverige uteslöt inte att hårdare tag kunde bli aktuella framöver, men de skulle i sådana fall genomföras vid rätt tillfälle. Till exempel skulle man kanske behöva stänga skolor om elever och personal drabbades av större utbrott. Men så såg det inte ut. Väldigt få barn verkade bli sjuka.

Folkhälsomyndigheten ansåg därför att en nedstängning av skolan skapade fler problem än det löste. Kanske kunde det till och med leda till att smittspridningen förvärrades. Barn som stannar hemma från skolan fortsätter träffa sina vänner på fritiden och smittar då kanske äldre familjemedlemmar.

Jag skulle säga att det är Norge som är försökskanin, minst lika mycket som Sverige.

Grannlandet Norge hade en annan syn. Anders Tegnell fick frågan av norska tidningen VG om Sveriges befolkning var försökskaniner i kampen mot corona. Tegnell svarade "Jag skulle säga att det är Norge som är försökskanin, minst lika mycket som Sverige. Ni inför restriktioner som aldrig tidigare blivit införda".

Sverige har också en tradition av att vara försiktiga med tvång. Hellre ge rekommendationer och sedan lita på att folk lyssnar på myndigheters råd.

– Befolkningen litar på oss och vi ser att individen tar ansvar för sig själv. Det är väldigt tomt på Stockholms gator och kontor nu. Människor har frivilligt minskat kontakten med varandra – kanske lika mycket som i länder där tvång och förbud har använts, fortsatte han.

Svenskarna rörde sig mer än andra

Det där sista var en sanning med modifikation. Telia hade under mars analyserat svenskars resvanor. Med hjälp av mobildata kunde de se hur många personer som befinner sig på en plats vid olika tillfällen, och kunde på så vis se skillnader i hur folk reser. I till exempel Stockholm och Malmö hade resandet minskat med 28 procent mellan 9–16 mars 2020. Kraftigaste minskningen var på orter med mycket kontor och arbetsplatser. Områden i Stockholm som Stockholm City, Frösunda och Arenastaden var nästan helt öde.

Vasagatan vid Stockholms central den 27 mars, 2020

ALI LORESTANI / TT / TT NYHETSBYRÅN

Stockholm var dock den huvudstad i Norden där minskningen i resande var lägst. I Helsingfors var det minus 34 procent, i Köpenhamn minus 37 procent och i Oslo minus 42 procent. Folk hade kraftigt minskat sitt resande i Sverige, men inte lika mycket som befolkningen i våra grannländer.

Inför påskhelgen oroade sig myndigheterna i Sverige för att svenskar skulle lämna sin hemort och då sprida smitta runt om i landet. Men siffror från Telia visade i efterhand att folk hade hörsammat myndigheternas vädjan om att inte resa bort över ledigheten. Resor till exempelvis Åre och Gotland hade minskat med mer än 90 procent jämfört med påskveckan 2019. Även orter nära Stockholm såg över 70 procent färre besökare. Folk höll sig kvar i sin hemort.

Svenskarnas beteende på hemorten står dock ut om man jämför internationellt. Google har publicerat data på hur stor minskningen i folks rörelsemönster var under pandemin. Under våren 2020 minskade inledningsvis svenskars rörelse i samhället i nästan samma takt som hos övriga länder i Europa. Men sedan fortsatte minskningen långt längre i andra länder. Till exempel var det i genomsnitt 60 procent färre besökare i verksamheter inom shopping och nöje i Europa i början av april. I Sverige var minskningen knappt 30 procent.

Linjerna visar minskningen i folks rörelsemönster inom verksamheter för shopping och nöje i alla länder i Europa. Om en linje går ned till minus 60 så innebär det att 60 procent färre människor besökte restauranger, caféer, tivoli och liknande verksamheter i landet vid den tidpunkten. I Sverige, den gula linjen, var minskningen inte lika stor som i övriga Europa. Siffrorna kommer från Google.

Svenskarnas mer aktiva beteende syntes också i smittspridningen. I beräkningar av virusets spridningstakt, det så kallade R-värdet, stod Sverige ut. Sverige var det enda landet av elva undersökta europeiska länder där man med säkerhet kunde se att spridningstakten fortfarande ökade, det vill säga att R-värdet låg över 1.

Grusade förhoppningar

Folkhälsomyndigheten ansåg att virusets spridning i samhället inte gick att stoppa. Därför fanns endast två vägar att välja mellan för att skydda befolkningen från covid-19. Antingen vaccineras tillräckligt många, eller så utvecklar tillräckligt många antikroppar efter att ha varit sjuka.

Strategin att man ska bli av med det… den har vi skrotat

Eftersom många som blev sjuka helt saknade symtom skulle viruset komma tillbaka i en andra våg. Och ett vaccin skulle inte vara färdigt till dess. Anders Tegnell förutspådde att en andra våg skulle komma. Så hade det varit i tidigare pandemier.

– Det finns udda ströfall under sommaren och så finns det ju kvar i andra delar av världen hela tiden och kan fyllas på. Det kommer coronaviruset också att göra, även om man lyckas utrota det i något land här och där temporärt. Därför är strategin att man ska bli av med det… den har vi skrotat, sa han i en intervju i april 2020.

I stället var förhoppningen att tillräckligt många skulle utveckla antikroppar under våren, samtidigt som man skulle skydda riskgrupper från att bli smittade. I efterhand har Folkhälsomyndigheten anklagats för att ha haft flockimmunitet som ett mål i sig, något som Anders Tegnell konsekvent förnekat.

I interna mejl från Folkhälsomyndigheten mellan Anders Tegnell och olika kollegor framgick att man åtminstone diskuterade flockimmunitet som en möjlig konsekvens av strategin, något som först avslöjades av journalisten Emanuel Karlsten.

10 procent kanske kan vara värt det?

I en mejlkonversation mellan Anders Tegnell och en finsk kollega diskuteras effekterna av en potentiell nedstängning av skolan. Eftersom barn inte verkade få några allvarliga symtom skulle smittspridningen bland dem kunna leda till en högre immunitet i samhället. Kollegan tar upp att en nedstängning av skolan skulle kunna minska smittan bland den äldre befolkningen med upp till 10 procent. Tegnell svarar att ”10 procent kanske kan vara värt det?”

När Emanuel Karlsten i efterhand frågade om vad Anders Tegnell menade i mejlkonversationen svarade han att den handlade om immunitet som möjlig effekt av att hålla skolor öppna, inte att man planerade för en immunitet:

– Att hålla skolor öppna för att få immunitet var alltså aldrig aktuellt, säger han till Emanuel Karlsten.

Oavsett om det var en del av strategin eller inte trodde man på en immunitet hos svenskarna. I en intervju med norska NRK i mitten av april 2020 spekulerade Anders Tegnell om den då avtagande smittspridningen i Stockholm:

– Vi har så pass många immuna att det får en effekt på smittspridningshastigheten. Möjligen kan det vara det som gör att vi ser en liten minskning i smittspridningshastigheten framför allt i Stockholm.

Under maj 2020 undersökte Folkhälsomyndigheten hur stor andel av befolkningen i Stockholm som hade antikroppar. Resultatet visade att tio procent hade utvecklat antikroppar, hälften av vad man hade hoppats på. Samtidigt hade smittan under våren tagit sig in på äldreboenden över hela landet och dödstalen var många gånger högre än i andra länder.

Vårens förhoppningar grusades.

Felaktiga prognoser inför hösten

Även om immuniteten bland svenskar inte var på den nivå som man hoppats på blev situationen mycket bättre under sommaren 2020. Plötsligt pekade alla kurvor åt rätt håll.

I slutet av augusti var det endast 17 covidpatienter som vårdades på intensivvårdsavdelning, att jämföra med över 500 under våren. Smittspridningen var på rekordlåga nivåer och genomsnittliga antalet dödsfall per dag var nu runt 3 personer.

Den 21 juli 2020 presenterade Folkhälsomyndigheten en rapport där de simulerade tre scenarier på hur smittspridningen under hösten och vintern kunde tänkas fortsätta. Det första scenariot, kallat scenario 0, var att pandemin skulle fortsätta klinga av som under sommaren – att den i stort sett var över. Det andra, scenario 1, innebar att tillfälliga utbrott av smitta skulle dyka upp lokalt och sedan snabbt avta. Det tredje scenariot, scenario 2, innebar att smittspridningen skulle öka i jämn takt för att nå en topp under våren 2021. Rapporten togs fram för att kunna användas av myndigheter i sin planering inför hösten.

Antagligen blir utvecklingen betydligt bättre

I det värsta scenariot, scenario 2, antogs över 4 400 personer dö i covid-19 det närmaste året och Sveriges skulle i sådana fall nå 10 000 döda i september 2021. Dödstalen i rapporten hoppades man var överdrivna. Anders Tegnell kallade därför siffrorna ”ett absolut värstascenario”.

– När man beräknar gör man ett antal antaganden och vi har varit ganska konservativa. Antagligen blir utvecklingen betydligt bättre, sa Anders Tegnell i en intervju i Aktuellt.

Verkligheten blev i stället mycket värre. Alla Folkhälsomyndighetens scenarier visade sig vara underskattningar. Antalet covidpatienter som behövde vård på sjukhus blev betydligt större än vad man räknat med. Så även dödsfallen.

Den streckade linjen visar Folkhälsomyndighetens prognos på antalet covidpatienter per vecka enligt scenario 1. Den gula visar hur många det sedan blev under hösten och vintern 2020 i genomsnittligt antal patienter per vecka.

Resten av pandemin

Våren 2020 hade Sverige varit långsammare och försiktigare i sin coronastrategi än större delen av Europa. När dödstalen sedan steg allt högre under april höjdes också allt fler kritiska röster. Tonen var hård. I en debattartikel som publicerades på DN Debatt den 14 april framförde 22 forskare hård kritik mot den svenska coronastrategin och ledarskapet bakom den. Regeringen, menade man, var frånvarande och hade helt delegerat ansvaret till tjänstemän ”som hittills inte visat prov på någon talang att vare sig förutspå eller begränsa den utveckling vi nu lever med”.

I sitt sommarprat från förra sommaren tog Anders Tegnell upp kritiken som framförts under våren:

– Det kom tidigt och snabbt mycket kritik och ifrågasättande, speciellt från en grupp forskare och debattörer som under årtionden pekat på pandemirisken vid varje nytt fall av sjukdom i Kina. De kände nu att man äntligen fått rätt och kommunicerade ofta och gärna att vi på Folkhälsomyndigheten inte tog faran på tillräckligt stort allvar.

Sverige har en tradition där regeringen överlåter mycket av beslutsfattandet till sina myndigheter. Så var det inte i andra länder. I Danmark körde regeringen över sina expertmyndigheter och införde restriktioner som gick längre än vad experterna hade rekommenderat.

I Sverige genomförde regeringen det som Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell rekommenderade.

När sedan nästa våg av corona sköljde över Sverige under hösten 2020, skulle Folkhälsomyndigheten agera annorlunda? Skulle regeringen?

Den andra vågen

Exakt när den andra vågen började är svårt att säga, men klart är att det tog fart under andra halvan av oktober. Folkhälsomyndigheten fick rätt i sina tidigare uttalanden att länder som under våren stängt ned fortfarande var sårbara för utbrott. Några av de länder som drabbades hårdast under hösten hade klarat sig förhållandevis väl under våren. Portugal, Ungern, Polen, Slovenien och Tjeckien är några exempel där dödstalen sköt i höjden under vintern 2020 och våren 2021. Men Anders Tegnell fick inte rätt i förhoppningen att Sverige skulle klara sig bättre denna gång.

I början av januari 2021 behövde nästan 3 000 covidpatienter i Sverige vård på sjukhus. Toppen under våren var runt 2 300.

Den andra vågen var också dödligare än den första. Trots nya rutiner, mer utbildning, bättre skyddsutrustning och en viss immunitet tog sig smittan återigen in på landets äldreboenden. Den 28 december dog det 121 personer av covid-19, den dödligaste dagen i Sverige under hela pandemin. Men den här gången stod Sverige inte längre ut som ett av de länderna som drabbats värst i Europa. Vi låg någonstans mittemellan.

Diagrammet visar genomsnittligt antal döda per dag för alla länder i Europa mellan 1 agusti 2020 och 1 juni 2021. Den orangea linjen visar Sveriges dödstal, de gråa linjerna är övriga länder i Europa.

Regeringen griper in

Under november ökade smittspridningen kraftigt i nästan hela Sverige. Folkhälsomyndighetens planering och strategi hade misslyckats. Fram tills nu hade Sveriges regering varit lojal mot sin expertmyndighet och delegerat i stort sett alla beslut till Folkhälsomyndigheten. Kritik hade haglat från debattörer, experter och från oppositionen i riksdagen. Man menade att regeringen duckade från sitt ansvar. Som kontrast hade Norges statsminister Erna Solberg under våren beskrivit det som otänkbart att tjänstemän skulle bestämma om så pass viktiga och omfattande åtgärder.

Men så i november hände något. Statsminister Stefan Löfven kallade till presskonferens den 16 november och meddelade att allmänna sammankomster skulle begränsas till max åtta deltagare från det tidigare taket på 50. Reglerna gällde även grundlagsskyddade rättigheter som demonstrationer. De saknade ”motstycke i modern tid", enligt statsministern. Han la också stor vikt vid individens egna ansvar: ”Gå inte på gym, gå inte till bibliotek, gå inte på middag, ha inte fester – ställ in”.

Statsminister Stefan Löfven (S) under en digital pressträff den 16 november 2020. Taket för allmänna sammankomster sänktes till max åtta personer. De nya restriktionerna trädde sedan i kraft den 24 november.

Regeringen / TT NYHETSBYRÅN

På presskonferensen närvarade ingen representant från Folkhälsomyndigheten. Senare samma dag intervjuades Anders Tegnell i Sveriges Radio och fick frågan om när de bestämde sig för att sätta ned foten och införa det nya maxtaket:

– Det här är ju regeringens beslut när det gäller hur många som får samlas, så det är inte vi som sätter ned foten överhuvudtaget.

Två dagar senare kommer ytterligare bud från regeringen. Från och med den 20 november skulle alkohol endast få säljas till klockan 22 på kvällen.

Snabb lockdown verkar inte spelat någon roll

Om vi bortser från våren 2020 skedde det enligt Aftonbladets beräkningar fyra ytterligare kraftiga ökningar av smitta av covid i Sverige, det vi valt att kalla utbrott. Det första under augusti 2020. Då låg antalet på så låga nivåer att inga större skärpningar av restriktioner skedde.

Nästa var det som kom att kallas andra vågen. Det utbrottet började i mitten av september 2020 och ökningen pågick sedan tills någonstans runt årsskiftet. Det var under andra vågen som toppen av Sveriges restriktioner nåddes. Det dröjde innan Sverige satte ned foten på nationell nivå då man först försökte bromsa genom regionala rekommendationer. Från starten på utbrottet tog det 91 dagar tills man nådde toppen i nedstängningsnivå i Sverige.

Den tredje vågens utbrott skedde i mars och april och drevs av den mer smittsamma brittiska varianten av coronaviruset som fick fäste i Sverige. Men för våren går det inte att beräkna hur lång tid det tog för Sverige att svara på utbrotten. Man skärpte nämligen aldrig restriktionerna ytterligare.

I en jämförelse med övriga länder i Europa betyder det här att vi återigen hamnar i botten i hur snabba länder var. Endast tre länder har sedan våren 2020 varit långsammare under utbrott: Österrike, Lettland och Slovakien.

Utifrån Aftonbladets undersökning går det dock inte att säga om länders kvickhet i att införa lockdown betytt att färre har dött. Spanien, Italien, Belgien, Tjeckien och nästan alla länder på Balkan har alla varit betydligt snabbare än Sverige i att införa lockdown. Samtidigt har alla högre dödstal i förhållande till sin befolkning.

I Tjeckien, det land som hade de högsta dödstalen vintern 2020-2021, tog det i genomsnitt 26 dagar innan man införde maximal lockdown. Men det hejdade inte antalet dödsfall.