Classof2020

Nio transpersoner i olika åldrar får sina skolfoton tagna på nytt.

Via livsavgörande datum fyllda av kärlek, passion och kamp visar de att det aldrig är för sent – eller för tidigt – att börja leva som sig själv.

I ett Sverige där könsutredningarna fortsätter att öka markant vidgar Class of 2020 bilden av kön och identitet.

Text: Frida Söderlund Foto: Magnus Wennman

I fem år har hon sett den här dagen som något långt borta i horisonten. För varje tangentryck växer overklighetskänslan. Hon har bävat och längtat.

Bävat för att rädslan ofta gjort sig påmind, längtat för att det är det här hon sökt efter hela livet. Att få gro rötter i sin rätta verklighet.

Så postar hon Facebook-inlägget som offentliggör henne själv.

Hanna.

Det blir långt och känslomässigt och kommentarsfältet fylls snabbt. Av hjärtan och lyckoönskningar. Aldrig någonsin hade hon kunnat föreställa sig att det skulle gå såhär... enkelt.

2019.03.11

2018.04.25

Kollaget innehåller sju bilder. Vid första anblick ser det ut som en uppdatering från en fortsatt framgångsrik ishockeykarriär.

Det är det inte.

Med nervösa fingrar börjar han skriva sin caption. Om det tuffaste beslutet han någonsin tagit. Om att påbörja en ny, lång resa. Om att vara transsexuell och att han nu vill kallas... vänta, vad fan ska han heta?

– Jag drog mig in i det sista på grund av allt jag skulle behöva lämna. Hockeyn har räddat mitt liv så många gånger, men det var också den som gjorde att jag mådde dåligt. Jag visste tidigt att det var rätt väg att gå, men var det värt att ge upp hockeyn där och då?

1974

Hon ser den flera gånger, filmen som hade kunnat ha henne själv i huvudrollen.

Karaktären påminner om allt som är Peggy. Det viljestarka och egensinniga. Det längtansfulla.

Att gå sin egen väg och vara ensam i sitt slag.

Scarlett O’Hara är den första personen 12-åriga Peggy identifierar sig med. Hon vill ha hennes klänning, känner annanförskapet. Flera gånger ser hon ”Borta med vinden” på Citybiografen i Åtvidaberg och känner sig själv blomma inifrån.

När lärarinnan frågar om det är någon som kan tänka sig att leka med tjejerna är hon den enda som räcker upp handen. När skolkamraterna håller upp hennes långa hår i en hästsvans och säger att hon ”ser ut som en tjej” blir hon smickrad och känner sig bekräftad.

2019.07.30

Han är inte så känslig av sig, egentligen. Men pappret han håller i handen är det värdefullaste han har.

Ett svartvitt bevis på att han är den han alltid varit.

Adrian är fyra år gammal när han för första gången berättar vad han ska bli när han blir stor.

Han ska heta Martin, bli polis och pappa.

– När jag berättade för mamma att jag var född i fel kropp så sa hon bara ”ja, det har jag tänkt”. Hon tyckte att hon såg det tidigt, men det var först när jag var 15 som jag själv insåg att något inte stämde och klippte av håret. Jag kände mig ju som en kille och ville också se ut så.

Loui är länge övertygad om att han kommer att dö ung.

Han vet inte hur, han vet inte när, men det är bara så det kommer att bli. Den dagen handbollskarriären tar slut, den som inte bara gett guld och framgång utan också varit räddningen i en kamp så mycket större, då finns det ingenting kvar.

För vad finns det för liv att leva, i en kropp som inte är hans?

Men så vaknar han groggy en dag i januari 2019, så som man gör efter en operation. Han tittar på läkaren, frågar om de verkligen är borta.

”Är brösten verkligen borta nu?”.

Han har väntat hela livet på det här, men det gick fort när det väl hände. Från hemlighetsmakeri, ångest och rädsla till att lägga sig på operationsbordet tre veckor efter att möjligheten uppenbarade sig.

2019.01.29

2018.08.15

Det är en av de bästa dagarna i hennes liv.

Hon är i en ny stad 84 kilometer hemifrån och det har varit en lång väg hit. Men allt hon satt på paus är på väg att börja igen och hon vet att det går nu.

Att det går att skina, som den man är. Att det går att bli älskad, för allt man är.

Den hon var innan har försvunnit, det känns till och med som att personen dött under sminkborstar och löshår, och i flyttlasset finns hormoner och en nystart.

Under tiden där livet var på paus planerade hon för den framtid som är nu. Provade sig fram, för att hitta sig själv. Tjejen i vit t-shirt och blå jeans.

2019.05.27

Matchtröjorna är vita med svarta shorts, eller svarta med vita strumpor. Julle älskar de svarta. Han har alltid haft sitt turnummer sju, men byter när han kommer på att 7 plus 7 är 14, och dubbel tur är ju dubbelt så bra.

Vilket ställ det skånska pojklaget ska spela i beror på motståndarna.

Men Julles motstånd har också varit något mer, något annat.

Åtta år gammal tvingas han lämna fotbollslaget för att han är född i fel kropp. Helt plötsligt är han inte längre välkommen i det han älskar allra mest.

Han förstår inte, betyder det att han är dålig?

1972.05.02

Regnbågsflaggan hänger på den vänstra sidan av altargången, transflaggan på den högra.

Det är andra gången Maria gifter sig med Gunilla, men den första gången hon gör det som sig själv.

Tio år har gått sedan den dagen när Gunilla kom hem och hittade Maria i soffan med strumpbyxor på. De lyfte samtalet om kön och identitet och acceptansen kom naturligt. Men på grund av det dåvarande regelverket kring könsutredningar i Sverige tvingas paret ändå isär. De separerar och Maria tar stegen hon behöver i sin egen resa framåt.

Hon är 54, på väg att fylla 55, men varför ska hon leva resten av sitt liv som någon hon inte är, när hon kan leva det som sig själv?

Känslan har egentligen funnits där från början. Från den där första kyssen i den rosa, stickade mössan.

”Vi kommer att hålla”-känslan. ”Det här är för alltid”-känslan.

Nu blir de fru och fru framför vännerna som hållit hårt när livet gjort ont.

För där Alexandra tagit sig igenom allt annat med hjälp av pannbenet från det militära kom kärleken först när hon mentalt kände att hon gav upp. Att hon tvingades att göra det.

Dejtandet kom svårt och inget rum kändes tryggt. I stället resulterade jakten på kärlek i gråt och hopplöshet.

2019.09.14